Vi kanske var ihop en månad... Ja något sånt skulle jag tro... Vi brukade gå ut ganska ofta, ha kul... Både jag och Mr Big älskar att dansa.

Iaf det var en kväll och vi var på väg hem till honom... Vi var lite fulla, trötta och klockan var efter 3.00 Vi skrattade och fånade oss. Helt plötsligt stannade han tvärt, gick ner på ett knä, tog min hand och sa... "Jag älskar dig. Jag har älskat dig från första gången jag såg dig." Jag blev helt nykter i den stunden. Skulle jag också säga att jag älskade honom?! Det blir ju snällt att göra det. Skulle jag springa iväg och aldrig träffa honom igen?! Shit! Han höll mig i handen. Jag var stum i några sekunder som kändes som en evighet. "Men kom upp baby, det är ju blöt." Han kom upp och jag kysste honom. Jag visste att jag gillar honom, att jag bryr mig om honom, att jag vill vara med honom... Men har jag älskat honom? Jag sa inget, jag kunde inte och han tvingade mig inte heller...

Dagar gick, konstiga dagar... Mig letande i djupet av mitt hjärta om vad jag kände, honom väntande i tystnad... Det gick en vecka, sedan två. Jag kunde inte älska, jag var inte gjort för att älska. För att allt som jag älskade på riktigt för i tiden förvandlades till shit... Och jag ville inte att vi skulle förvandlas till shit...

Men det kom en morgon då jag vaknade i hans armar och kunde inte sluta stirra på hans underbara ansikte, jag lyssnade på hur han andades lugnt... Kollade på hur hans ögonfransar gav skugga i hans älskade ansikte... "Älskade?!" Har jag på riktigt tänkt så... Jag viskade tyst "Jag älskar dig med..." Han log i sömnen... "Jag visste det..." Sa han tillbaka med tyst röst och kramade mig hårdare intill sig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför berättar folk för mig sina mörka hemligheter, såna saker som de annars skulle ta med sig till graven... Har jag magiska lyssnar-krafter som jag inte ens visste om? Detta hände mig alltid... Även mina föräldrar berättade för mig saker som de...

Jag har stunder då jag inte äter, då jag struntar i mat... Jag går till köket öppnar kylskåps dörren och även om den är full och jag känner hungerkänslan komma krypande i min mage och hals varje syn på mat gör mig olustig... Får mig att må illa istäl...

Första veckor var vi oskiljaktiga. Vi träffades nästan varje dag, oftast hos mig då jag bodde närmare centrum. När vi inte kunde ses, ringde vi varandra eller smsade... Det fanns inget som skulle dela på oss. Sedan kom första krisen, han fick job...

Cigaretter. Jag vet att det är så 80-tal att man röker i våra sköna ISIS, Ebola-tider, men jag kan bara skylla på att jag är en 80-talist, att jag började röka när jag var ung och dum och att grupptrycket tvingade mig att ta mitt första bloss. Jag k...