Första veckor var vi oskiljaktiga. Vi träffades nästan varje dag, oftast hos mig då jag bodde närmare centrum.
När vi inte kunde ses, ringde vi varandra eller smsade... Det fanns inget som skulle dela på oss.

Sedan kom första krisen, han fick jobb erbjudande i Stockholm och skulle börja pendla under veckorna. Han skulle vara där måndag till fredag men helgerna spendera med mig i Karlstad... Vi diskuterade detta fram och tillbaka och så kom vi överens om att vi provar på distansförhållande, att det kommer att gå bra då vi tyckte om varandra riktigt mycket...

Under veckorna försökte jag fokusera mig på skolan... Sista nationella prov var framför mig och jag var inte längre distraherad av den snygga killen som raggade upp mig på Nöjes.
Tiden gick fort, våren var över och så kom sommaren... Jag skulle ta studenten och livet lekte då jag hade bra betyg, en underbar kille och hela livet framför mig.

Sedan kom diskussionen, en helg då Mr Big hälsade på mig "Jag fick ett jobb erbjudande i Norge." , "I Norge?" Frågade jag förvånad, chockad och lite rädd... "Ja, det är ett bra jobb. Bra betalt. Och lika långt som härifrån till Stockholm, kanske till och med lite närmare." Jag visste inte vad jag skulle göra med den informationen. Ok, jag förstog det han sa, men Norge?! Norge?! Det var ju ett annat land... Men jag sa inget, jag höll käften... Vad som gjorde honom glad, gjorde mig glad... Men detta skrämde skiten ur mig...
Ytterligare dagar gick, dagar av tystnad och kontemplation... Vi behövde inte prata högt om våra tankar, vi visste att något stort var på gång, det ända vi inte visste var om det var bra eller dåligt.

Bestämmelse dagen kom och en till diskussion. "Jag har tänkt, mycket och länge... Jag vill inte längre pendla mellan dig och mitt jobb. Jag kan inte vara utan dig. Jag älskar dig och jag vill att du ska vara med mig när jag lägger mig och när jag vaknar. Så om du inte följer med mig till Oslo, ska jag stanna här och leta efter ett jobb här." , "Men Baby..." Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville inte ta det beslutet. Tänk om han stannade och vi skulle inse att det inte funkar mellan oss längre, tänk om att jag skulle följa med, lämna allt bakom mig och sen hamna i skiten då vi skulle växa ifrån varandra... Det var för stort... Vi kände varandra knappt 4 månader och han släpper en sån bomb på mig... Jag var för ung för att ta sånt beslut.
"Älskling..." Fick jag ur mig "Hjärtat, jag kommer inte att följa med till Oslo. Jag är inte färdig med Karlstad ännu. Jag vill plugga vidare. Jag vill inte lämna familjen ännu. Vi kanske kan fortsätta som vi gör?" , "Nej." Fick jag bara till svar. "Nej! Jag stannar här då, skaffar oss ett hem. Vi kommer att vara tillsammans." , "Ett hem?! Som att flytta ihop?! Är du galen?!" Jag trodde verkligen att han skojade och jag började skratta högt... Men när han inte rörde en min insåg jag. Shit!! Han pratar allvar!!! Shit!!!
"Men Baby, jag är så ung, jag vet inget om att bo med någon, jag kan inte ens laga nudlar åt mig... Hur ska jag? Hur? När? Jag vet inte... Älskling jag vill inte att du ska stanna här bara för mig. Tänk om att det skiter sig. Vi känner varandra knappt. Vilket beslut du kommer än att ta kommer jag att stödja dig. Om du åker till Norge eller stannar här. Men jag vill inte att du ska stanna här bara på grund av mig. Jag vill inte ha det ansvaret."
Tystnad. Inte pinsamt tystnad men en sån där tystnad då du kan skära luften med ett kniv. Jag visste att inom några dagar får jag svar. Jag får veta hur vårt liv kommer att fortsätta. Men nu, nu får jag njuta av varje sekund då det kan ta slut när som helst. Han visste det också och den kvällen älskade vi som aldrig för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kanske var ihop en månad... Ja något sånt skulle jag tro... Vi brukade gå ut ganska ofta, ha kul... Både jag och Mr Big älskar att dansa. Iaf det var en kväll och vi var på väg hem till honom... Vi var lite fulla, trötta och klockan var efter 3...

Varför berättar folk för mig sina mörka hemligheter, såna saker som de annars skulle ta med sig till graven... Har jag magiska lyssnar-krafter som jag inte ens visste om? Detta hände mig alltid... Även mina föräldrar berättade för mig saker som de...

Jag har stunder då jag inte äter, då jag struntar i mat... Jag går till köket öppnar kylskåps dörren och även om den är full och jag känner hungerkänslan komma krypande i min mage och hals varje syn på mat gör mig olustig... Får mig att må illa istäl...

Cigaretter. Jag vet att det är så 80-tal att man röker i våra sköna ISIS, Ebola-tider, men jag kan bara skylla på att jag är en 80-talist, att jag började röka när jag var ung och dum och att grupptrycket tvingade mig att ta mitt första bloss. Jag k...