Jag hade en konstig dröm, en dröm som gjorde mig mycket sentimental... Som gjorde mig både glad och ledsen...
Jag drömde om min döda mamma...
Vi var i Gdynia och vi promenerade runt dem kvarteren där jag borde första år av mitt korta liv. Det kändes som vi skulle vara gamla bekanta som träffades och strosade runt och pratade om gamla minnen, ouppklarade saker och smärtsamma stunder.
Det var kallt, sen höst eller tidig vinter. Det fanns ingen snö på gatorna men träden var nakna och gråa. Vi båda hade tjocka jackor på oss och jag kände kylan som trängde igenom min pickade röda jacka.
Min mamma var lång och sött men hade riktigt kort, tunt hår så som jag kommer ihåg henne vid hennes sista dagar. Hon var smal och grå i ansiktet men leende...
Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om... Kanske var det struntsaker men en ända tanke hade jag i huvudet. Vi var precis vid postkontoret då jag sa mina tankar högt för henne... "Säg, säg det högt... Jag måste få höra det från dig..." Uppmanade jag henne med bestämd och kall röst "Säg att du var en alkis!" Skrek jag nästan. Hon stannade upp, kollade på mig med sina kärleks ögon men tom i blicken. Hon log blygt. "Ja, det var jag..." Viskade hon, så tyst att jag knappt kunde höra... Tårarna började forsa ur. Hjärtat bultade och jag kände hur adrenalinet kröp i mina ådror. Och då visste jag att jag inte längre kan stå där med henne, att jag inte längre kan se på henne. Jag sprang ifrån, ner på den långa gatan, förbi all trafik och människor... Jag sprang länge tills jag inte kände mina ben nåt mer och bristen på syre gjorde mig yr... Jag ramlade ner på knäna mitt på den folktäta trottoaren... Jag böjde mig ner med händerna på mina ben och en ända varm tår droppade på dem...
Och så vaknade jag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kanske var ihop en månad... Ja något sånt skulle jag tro... Vi brukade gå ut ganska ofta, ha kul... Både jag och Mr Big älskar att dansa. Iaf det var en kväll och vi var på väg hem till honom... Vi var lite fulla, trötta och klockan var efter 3...

Varför berättar folk för mig sina mörka hemligheter, såna saker som de annars skulle ta med sig till graven... Har jag magiska lyssnar-krafter som jag inte ens visste om? Detta hände mig alltid... Även mina föräldrar berättade för mig saker som de...

Jag har stunder då jag inte äter, då jag struntar i mat... Jag går till köket öppnar kylskåps dörren och även om den är full och jag känner hungerkänslan komma krypande i min mage och hals varje syn på mat gör mig olustig... Får mig att må illa istäl...

Första veckor var vi oskiljaktiga. Vi träffades nästan varje dag, oftast hos mig då jag bodde närmare centrum. När vi inte kunde ses, ringde vi varandra eller smsade... Det fanns inget som skulle dela på oss. Sedan kom första krisen, han fick job...