Vi kanske var ihop en månad... Ja något sånt skulle jag tro... Vi brukade gå ut ganska ofta, ha kul... Både jag och Mr Big älskar att dansa.

Iaf det var en kväll och vi var på väg hem till honom... Vi var lite fulla, trötta och klockan var efter 3.00 Vi skrattade och fånade oss. Helt plötsligt stannade han tvärt, gick ner på ett knä, tog min hand och sa... "Jag älskar dig. Jag har älskat dig från första gången jag såg dig." Jag blev helt nykter i den stunden. Skulle jag också säga att jag älskade honom?! Det blir ju snällt att göra det. Skulle jag springa iväg och aldrig träffa honom igen?! Shit! Han höll mig i handen. Jag var stum i några sekunder som kändes som en evighet. "Men kom upp baby, det är ju blöt." Han kom upp och jag kysste honom. Jag visste att jag gillar honom, att jag bryr mig om honom, att jag vill vara med honom... Men har jag älskat honom? Jag sa inget, jag kunde inte och han tvingade mig inte heller...

Dagar gick, konstiga dagar... Mig letande i djupet av mitt hjärta om vad jag kände, honom väntande i tystnad... Det gick en vecka, sedan två. Jag kunde inte älska, jag var inte gjort för att älska. För att allt som jag älskade på riktigt för i tiden förvandlades till shit... Och jag ville inte att vi skulle förvandlas till shit...

Men det kom en morgon då jag vaknade i hans armar och kunde inte sluta stirra på hans underbara ansikte, jag lyssnade på hur han andades lugnt... Kollade på hur hans ögonfransar gav skugga i hans älskade ansikte... "Älskade?!" Har jag på riktigt tänkt så... Jag viskade tyst "Jag älskar dig med..." Han log i sömnen... "Jag visste det..." Sa han tillbaka med tyst röst och kramade mig hårdare intill sig...

Varför berättar folk för mig sina mörka hemligheter, såna saker som de annars skulle ta med sig till graven... Har jag magiska lyssnar-krafter som jag inte ens visste om?

Detta hände mig alltid... Även mina föräldrar berättade för mig saker som de inte skulle säga till någon annan... Ibland vill jag ropa högt "Stopp!! Jag vill inte höra, jag har mycket av min egen bullshit." Men jag säger inget, jag håller käft.

Senaste konstiga saker jag hört:

? en kille som ser straight ut och som jag vet har varit med tjejer berättar för mig en kväll att han undrar hur det skulle ha vara att ha sex med en kille. Att han fantiserar om killar.
Första tanken jag hade var att han måste vara bög... (Är jag hemsk att tänka så?) Han måste vara det... Hur annars skulle han tänka så... Men kanske är det många killar som tänker så och inte vågar säga det högt?!
Det kan också vara bara ren nyfikenhet, eller?! Eller?!
Iaf tyckte jag synd om honom... Om jag blir attraherad av en tjej ingen kommer att tycka att det är konstigt. Det är ju allmänt accepterat. Sånt har man ju sett tusentals ggr. Och detta behöver inte göra mig till en lesbiska, inte ens till en bi... Men för killar är det annorlunda... Undrar varför?

? en annan konstig sak jag hörde för några veckor sedan. En tjej som är gift i (jag tror att det är) 6 år säger till mig att hon är olycklig. Att hon inte älskar sin man, att hon är med honom bara för att, hon är det. Att hon är attraherad av andra killar, speciellt en och hur hon fantiserar om honom... Hur hon blir blöt när hon ser honom, hur hennes ben viker sig under henne när han säger hej... Otrohet...
Första tanken var "Nej! Nej! Va inte otrogen... Gör inte det..." Ville jag skrika även om jag hatar hennes man. Men samtidigt så tycker jag att otrohet är så himla fel och förstör allt, även självrespekt. Lämna mannen... Säg högt att du inte längre vill vara ihop med honom, men snälla gå inte bakom hans rygg... Även om jag vill själv att hemska saker ska hända till honom... Men jag säger inget, sitter där och lyssnar på hur hennes liv suger.

Det är tufft att vara mig... För jag håller deras hemligheter inuti mig (inte längre då jag har berättat för er, men ni kommer aldrig att veta vem jag snackar om så det spelar ingen roll).
Deras hemligheter, mina hemligheter... Ibland blir det mycket... Jag kanske borde läsa psykologi och ta betalt för sånt... ;) kanske nån gång...